Jag har märkt att det är så lätt att säga att man inte ska vika sig för en person. Att man ska vara super stark hela tiden! Men med tiden så vet man att man kommer vika sig nångång inte orkar vara stark. Att det ända man vill är att gå och lägga sig i sängen och vakna upp när allt är bra igen! Men om det vore så enkelt så skulle vi inte ha några problem alls. Varenda motgång är ett test för att man ska klara nästa nedgång i livet som kanske är mycket värre. Och då håller man båda fötterna på jorden och klarar av varenda liten t.ex komentar, blick, puttning, allt! Då är man som starkast.
Men även om man är stark mot alla så komentarer som folk har sagt till en är långt inne i en, man hör dom även fall man säger 'Jag bryr mig inte vad folk tycker om mig' det är bara bullshit! ren bullshit man bryr sig vad folk tycker om en. T.ex om någon man inte känner så bra nån kille eller så säger på skämt 'åh tjockis' man tar åt sig det även fall man inte vill, sedan sitter man kanske där över toastolen och gör allt för att bli smalare för att den killen ska säga 'jävlar vad smal du är' det kommer aldrig hända! han kommer inte märka någont, folk märker när man går upp men inte ner. Sånt är livet nu för tiden.
When you do something right, nobody remembers, when you do something wrong everybody remember.
Så sjukt sant, man gör så sjukt många bra saker i världen, men ingen kommer ju ihåg det eller snarare märker det! men så fort man gör något som inte är rätt så ska alla snacka, och klanka ner en. Vad är det för värld egentligen? Dom flesta kämpar med att göra bra ifrån sig men ändå får dom skit och inte dom inte gör något bra alls. Jag är trött på den världen.
PEACE OUT